Muskötunneln
Den knappt 3 kilometer långa tunneln invigdes 1963.
I slutet av 1960-talet ersattes Stockholms örlogsvarv på Djurgården och Skeppsholmen av en anläggning på Muskö.
Redan på 50-talet planerades för en fast landförbindelse för den blivande Musköbasen. Enligt de första planerna skulle denna förbindelse ske med vägar och broar över Himmelsö, Herrö, Yxlö och Skramsö. Minst fem broar skulle krävas. Den största bron – mellan Skramsö och Muskö – skulle få en segelfri höjd av minst 40 meter.
Hösten 1954 gavs uppdraget åt en konsult att undersöka möjligheten att använda undervattenstunnlar som ersättning för broarna.
Beslut fattades 1959 att bygga en landförbindelse bestående av väg, två broar och en tunnel i berg, den så kallade Muskötunneln. De biltunnlar som byggts i Europa och USA vid denna tid var ofta utförda i betong.
Svartvita Muskötavlor
Byggnationen skedde i Fortifikationsförvaltningens regi och tunneln var endast förbehållen militär trafik när den öppnades 1963.
Den 15 mars 1964 öppnades dock vägen för allmän trafik. Ansvaret för vägen överlämnades till dåvarande Kungliga Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.
Vägverket – Region Stockholm ansvarar nu för driften av tunneln.
Då sprängningsarbetena för Muskötunneln var färdiga i slutet av 1963, var tunneln sannolikt världens första biltunnel under havsytan i oinklätt berg.
Bro istället för tunnel?
Den totala tunnellängden är knappt 3 kilometer. Som djupast går tunneln ner till 65 meter under havet. Den djupast belägna delen är läckvattenbassängen vars bottennivå ligger 72 meter under tunnelns infarter.
Uppfarterna lutar 7 procent på Yxlösidan och 5 procent på Muskösidan. Tunnelns bredd är 7,4 meter och höjden upp till hjässan på taket ca 5 meter. Den fria höjden sattes från början till 4,5 meter. Kontrollmätning 1988 visade dock att höjden på vissa ställen var lägre. Gränsen för fri höjd sattes då till 4,2 meter.
Vägbanans bredd är 6 meter med evakueringsutrymmen för gående på ömse sidor om körbanan.
Tunneln passerar ett antal zoner med försämrad bergkvalitet. Från Yxlösidan startar tunneln i “bra berg”. Vid den så kallade Yxlösvackan (ca 700 meter från tunnelmynningen) passerar tunneln en ca 100 meter bred zon med dåligt och starkt vattenförande berg. Liknande förhållanden råder i de två zoner som tunneln passerar under Byviken. Berget under Skramsö är generellt bra.
Under Södra Skramsösundet passerar tunneln åter en zon med sönderkrossat och vattenförande berg. På den återstående sträckan till Muskömynningen korsas tunneln av ytterligare två zoner med nedsatt bergkvalitet.
Zonen närmast Muskömynningen är över 100 meter bred. Här föreligger också den minsta bergtäckningen (ca 10 meter). Zonen är starkt vattenförande.
Utdrag ur en sammanställning från Vägverkets kompendium “Muskötunneln – erfarenheter från 30 år drift” och Musköbladet nr 4 1988
