Ludvigsbergs Herrgård
Invigdes 1783.
Rokoko
Ludvigsbergs herrgård byggdes av möbelhandlare Adolf Ludvig Levin i slutet av 1700-talet. Arkitekten är okänd men mycket i exteriören påminner om det tjugo år äldre Edsbergs slott, som förmodas haft Jean Eric Rehn som upphovsman. Mangårdsbyggnaden stod klar 1782, och året efter invigdes herrgården vid en festlighet den 13 juli 1783, då makarna Levin firade sin silverbröllopsdag. Samtidigt med huvudbyggnaden uppfördes vissa ekonomibyggnader.
Från en brandförsäkring av 1819 får vi veta vilka byggnader som fanns från början, och deras ålder och beskaffenhet. De äldsta ekonomibyggnaderna låg sydost om huvudbyggnadem, där de gamla Skarpagårdarna legat, och ingår delvis i den där befintliga bebyggelsen. De omfattade ursprungligen ett kohus, oxhus, spannmålsbod, stall, vagnslider och vedbod. På höjden nordost om huvudbyggnaden låg hönshus, fårhus, svinhus och gårdsbyggnaden, en bakstuga.
Huvudbyggnaden var uppförd i sten. I lanerninen fanns ursprungligen en klocka med slagverk, men den moterades ner 1880. Byggnaden hade ett kraftigt, lite klumpigt utförande, men med vacker framtoning i landskapet. En trädgård anlades och ett orangeri.
Gästfriheten var stor, och många betydande kungliga och vittra personer gästade herrgården – bland dem Carl Mikael Bellman. En bevarad dikt av honom, som handlar om en festlighet på Ludvigsberg, är daterad den 20 januari 1878.
Adolf Ludvig Levin avled den 19 januari 1807, 74 år gammal, i sitt hus på Riddarholmen i Stockholm. Enligt hans önskan fördes stoftet till Muskö, och nedsattes i gravkoret han låtit inreda till kapell. Där fanns hans hustru redan. Hon avled 1801. Ett minnesmärke restes till stamfaderns ära av sonen Carl Axel Levin, vice president vid Svea Hovrätt. Det var en obelisk av fem och en halv meters höjd, som står på en höjd nordväst om mangårdsbyggnaden.
Under 1900-talet har Ludvigsberg haft en brokig historia. Från att ha ägts av ett företag, drevs det som ett sommarpensionat av en privatperson på 40-talet, därefter köpte kronan huset, vilket arrenderades ut till svenska kyrkan från mitten på 60-talet. Under 80- och 90-talet drevs det i privat regi. Och i början av 2000-talet drevs det som restaurang och konferensanläggning.
Ludvigsbergs Herrgård är idag privatägt.
Se även under Bo & Äta – Ludvigsbergs herrgård.
