En trädfällare som fällde 31 träd på en tomt på Muskö på uppdrag av grannen måste på grund av att han godtog det yrkade beloppet betala 4,6 miljoner kronor i skadestånd för återanskaffning av träden.
Detta trots att domstolarna sa nej till den metoden och i stället gjorde en skälighetsbedömning på 350 000 kronor.

Den 17 september 2019 fälldes 31 träd, varav 29 tallar (en av dessa var död) och två rödgranar på en fastighet på Muskö i Stockholms skärgård. De flesta träden var vid den tiden mellan 75 och 100 år gamla. Den 60-åriga fastighetsägaren har varken känt till eller lämnat sitt godkännande till trädfällningen.

Kvinnan pekade ut sin granne som ansvarig och stämde denne på drygt 4,6 miljoner kronor i skadestånd. Hon hade identifierat trädfällaren som vittnade om att grannen gav honom uppdraget.

60-åringen hävdar att för henne och hennes familj har det haft ett stort värde och en stor betydelse att fastigheten varit insynsskyddad med hjälp av gamla och vackra träd. De fällda tallarna var mycket mäktiga och har skyddat mot insyn, väder och vind. Den omfattande och olovliga trädfällningen har lett till att hon för närvarande inte vill bo eller vistas på fastigheten. Träden har varit synnerligen värdefulla och har bidragit till den biologiska mångfalden på fastigheten.

Återanskaffningskostnad

Kvinnan ville ersättas i enlighet med återanskaffningskostnaden. Det är i dag, menar hon, möjligt att flytta stora träd. Andra träd med annan ålder kan bedömas som likvärdiga.

Grannen nekade till att ha instruerat trädfällaren att ta ner de 31 träden. Han bestred att återanskaffningsvärdet skulle ligga till grund för beräkningen av skadeståndet i detta fall eftersom de för målet aktuella träden varit både gamla och självsådda. I förevarande fall skulle skadeberäkningen i stället uppskattas efter skälighet och denna uppskattade grannen till 250 000 kronor som han vitsordade.

Detta förhållningssätt skilde sig från den trädfällare som grannen anlitat för genomförandet av uppdraget. Hans inställning var att han bestred käromålet i dess helhet men vitsordade att återanskaffningskostnaden motsvarar yrkat belopp.

Nacka tingsrätt ansåg det visat att trädfällningen har skett på det sätt som trädfällaren själv vittnat om i målet. Det ledde till slutsatsen att grannen och trädfällaren uppsåtligen vållat 60-åringen skada och därmed var skadeståndsskyldiga mot henne.

När det gäller beräkningen av skadeståndet gjorde tingsrätten sin prövning med särskilt beaktande av vad Högsta domstolen anfört i rättsfallet NJA 2015 s 199 som bland annat rörde frågan om skadestånd för olovligt avverkade träd.

Vägledning i HD

Högsta domstolen hänvisar allmänt i ovan angivna rättsfall beträffande beräkning av skadestånd att exempelvis försäljnings- eller återanskaffningsvärde kan ligga till grund för beräkning och har i punkterna 6 till 11 gjort vissa allmänna uttalanden om dessa. I punkterna 12-15 uttalar Högsta domstolen sig särskilt om beräkningen av skadeståndet när träd avverkats olovligen och att beräkningen i första hand ska göras med ledning av återanskaffningskostnaden. När det gäller olovligen avverkade träd uttalar även Högsta domstolen att det är tillräckligt att likvärdiga träd återanskaffas. Om de inte är likvärdiga kan inte återanskaffningskostnaden ligga till grund för beräkningen utan ersättningen får då grundas på grundval av ett minskat försäljningsvärde samt att värderingen av växande träd därmed kommer att i hög grad bli beroende av förhållandena i det särskilda fallet.

Vidare synes, menade tingsrätten, Högsta domstolen i punkt 15 haft som utgångspunkt att det är svårt att återanskaffa självsådda träd som utvecklats naturligt under lång tid och att det i sådana fall inte är praktiskt genomförbart att ersätta avverkade träd med likvärdiga sådana varför skadeståndsberäkningen ska göras med utgångspunkt från fastighetens minskade försäljningsvärde. Detta kan dock leda till otillfredsställande resultat om minskningen är liten och det måste då finnas utrymme för en uppskattning av skadan efter skälighet.

Tingsrätten ansåg att det i detta fall skulle föra för långt att låta återanskaffningskostnaden ligga till grund för beräkning av skadeståndet med hänsyn till vilka kostnader detta medför och i stället bör värderingen göras med utgångspunkt i fastighetens minskade försäljningsvärde, och i avsaknad av någon utredning om minskat försäljningsvärde ska en uppskattning av skadan efter skälighet göras.

350 000 kr

Den skada som de fällda träden inneburit för 60-åringen och som hon berättat om i sitt förhör är omfattande förlust av insynsskydd, naturvärdet av träden inkluderat deras skönhet, biologisk mångfald och vindskydd. Hon har själv uttryckt det som att hennes tomt skövlats. Tingsrätten har förståelse för att hon uppfattat det på så sätt och att här förtjänar att omnämnas att förhållandena skiljer sig åt från de i rättsfallet från 2015 där det rörde sig endast om fyra träd. Det sagda gör att en skälig uppskattning för skadan enligt rättens uppfattning måste sättas högre än det belopp som grannen vitsordat. Tingsrätten uppskattade att en skälig ersättning för skadan får anses motsvara 350 000 kronor som grannen och hans trädfällare solidariskt förpliktades att betala.

4,6 miljoner

I Svea hovrätt blir utgången dramatiskt annorlunda. Visserligen delar hovrättens tingsrättens bedömning i sak men domstolens tolkning av trädfällarens inställning leder till att denne, i motsats till hans uppdragsgivare, måste ersätta den drabbade fastighetsägaren med det fulla beloppet på 4,6 miljoner kronor.

Så som Svea hovrätt har tolkat det har trädfällaren i hovrätten endast invänt mot skadeståndsskyldigheten som sådan. Han har i den delen vidhållit att han varken agerat uppsåtligen eller av oaktsamhet i samband med trädfällningen på och att han därför inte är skyldig att ersätta skadan. Om hovrätten kommer fram till att han är skadeståndsskyldig har han gått med på att betala det yrkade beloppet.

Hovrätten anser i likhet med tingsrätten att återanskaffningsmetoden inte ska tillämpas då ersättningsträden från den tyska plantskolan sammantaget inte kan anses vara likvärdiga med de fällda träden i detta fall. Eftersom det saknas utredning om fastighetens minskade försäljningsvärde får skadan i stället uppskattas efter skälighet på samma sätt som tingsrätten gjort. Detta gör att grannen ska ersätta den drabbade kvinnan med 350 000 kronor solidariskt med trädfällaren.

Men i och med att trädfällaren gått med på att betala i enlighet med återanskaffningsmetoden måste hovrätten utgå från det och döma honom att betala skadestånd fullt ut med 4,6 miljoner kronor.

Ur Dagens Juridik